en kalasförkylning

Nämen det förra inlägget var ju så onödigt deppigt! Det räcker ju med en förkylning så är kreativiteten tillbaks! Först fyllde jag år i början på veckan och fick så många fina grattis-sms och hälsningar på facebook så att det kändes som om jag fyllde 40. Sen fick jag söta paket och frukost på sängen. Fick någon slags mirakelkavel i silikon som det anstår en husmor på 2000-talet att hava. Haha. Försöker komma på vad man har en kavel till mer än att kavla ut ICAMaxis pepparkaksdeg med. Pizza är ju t ex så mycket godare att köpa nere i hamnen än att göra själv. Sen skickade mamma och pappa en prenumeration på Hemslöjden. Jag blev döglad. Knappt att Lantliv hade smällt högre. Kände genast för att skicka efter lite Västerbottensnäver och hitta på nå.

Origami från Väst på stan! Och tack för alla fina vinterkort!

Och en present till migsjälv. Bästa lilla väskan som håller ordning på det viktigaste (pengar, jobbnycklar, telefon och lipgloss. eh) och som gör att man snabbt kan växla från måndagsväskan till tisdag-fredagväskan utan katastrof. Allvarligt talat, att ha två jobb tar verkligen mycket extra energi. Du kan inte tjäna två herrar, sa väl Gud. Så just nu passar jag på att tjäna Mammon istället.

Sen fick jag det här fina kittet! Mina första Knit pro. 2 härvor Heavens hand i vårgrönt och ett mönster på Annas axelvärmare. Köpte allt på Karma i Torslanda när jag fortfarande kände mej totalt okreativ. Men sen kom febern och förkylningen på onsdagen. Torsdagen orkade jag bara jobba halvdag. Fredagen var jag sjukskriven, och på aftonen med lite Ibumetin, Paracetamol och Vinorosso i kroppen kom jag plötsligt igång med stickningen igen. Stickade klart 11 spetsar av 31 och det var underbart. Fast husfadern suckar ogillande och befarar en ny era av osocialitet. Jag tycker att det är ungefär jämförbart att sticka Annas axelvärmare med att titta på "På spåret".